Dagens rundor

Idag har det gått både bra och dåligt. I morse var Kakan jättesvår att få kontakt med och hon ville inte alls gå bakom mig. Så jag fick stanna efter varje steg. Det tog 20 minuter att gå 300 meter. Det krävdes en enorm ansträngning för att behålla humöret, men jag lyckades faktiskt. Efter en sådan runda är det svårt att ladda om. Dessutom behövde jag ta med mig barnvagnen på nästa runda. Vi mötte en hund och hon skällde inte men hon drog som attans. Jag är nöjd med min insats men inte med Kakans.

Utmaningen

Jaha, så då har några dagar gått och vad har hänt? Det är minst sagt en stor utmaning, men det visste jag ju redan innan att det skulle bli. Det som är svårast är att tygla humöret. Humöret ska räcka till så mycket. Hur dålig dag jag än har så måste jag vara stabil, lugn och trygg när jag är ute med Kakan. Det är svårt. Jag vet att det är det som är min utmaning och att det är mitt humör som antagligen gjort henne till vad hon är idag.

Jag har i alla fall tagit med mig godis ut på rundorna. Hon får bara en fem stycken bitar på en 20-minutersrunda så det handlar inte om några mängder. Jag vet att vissa påstår att hunden då lyder godiset och inte mig, men jag måste få Kakan att koncentrera sig på något för att kunna få kontakt med henne. Nu lyssnar hon i alla fall på vad jag säger. Oftast. Till exempel gnäller hon inte när hon åker hiss om hon har en godis att koncentrera sig på. Det betyder att jag inte behöver skälla på henne, vilket i sin tur betyder att jag kan behålla mitt lugn och inge trygghet. Därför använder jag godis. Jag försöker skapa en positiv spiral.

Annars jobbar jag på att få Kakan att gå bakom mig på rundorna. Det innebär ständig coaching och upprepning av kommandot "bakom". Men det verkar faktiskt som att hon blir lugnare ju längre vi går om jag är konsekvent och lugn. Det känns i alla fall positivt.

En backlash var i morse kl. 05:00 då hon återigen skulle skälla på tidningsbudet. För att inte bli vräkta är det dags att stänga in henne med oss i sovrummet på nätterna. Det är lite svårt att träna hund när man sover...

Hjälp

Till våran hjälp tar vi den populäre hundpsykologen Cesar Millan. Han har skrivit en bok som heter Cesar och hans hundar - Naturliga lösningar på vanliga hundproblem (2006). Det är faktiskt en mycket bra bok och jag gillar hans filosofi och hans sätt med hundar. Boken går ut på att få hundägare att förstå hundens väsen och hur de fungerar snarare än att ge handfasta tips. I slutet av boken summerar dock författaren bokens kärna. I denna sammanfattning ska vi ha vår utgångspunkt:

1. Hundägarens skyldighet är att agera "flockledare". Han/hon ska vara lugn, vänlig och bestämd och framförallt ha kontroll över sig själv och sitt humör.

2. Hunden ska vara lugn och samarbetsvillig (vilket jag antar att den blir om man följer Cesar Millans direktiv?).

3. Hunden behöver motion, disciplin och uppskattning. I den ordningen. Motionen ska bestå av minst 2 rundor á 45 minuter per dag.

4. Hunden ska befinna sig bakom eller bredvid den som håller i kopplet på promenad.

5. Var aldrig aggressiv mot din hund! Hunden lyder aldrig en husse eller matte som är arg och obalanserad. Detta är inte en "flockledare" i hundens ögon.

6. Om hunden inte kan lita på att husse eller matte kan leda flocken försöker den på olika sätt att fylla denna roll. På så sätt, säger Cesar Millan, uppstår problembeteenden som aggression, fixeringar och rädsla.

7. Hunden uppfattar världen genom sinnena näsa, ögon och öron. I den ordningen. I jämförelse med människor som först hör, sen ser och sist luktar.

8. Ge inte hunden uppskattning i form av kel om den inte är lugn och avslappnad.

9. Om hunden gör ett "fel" - korrigera och gå vidare.

Problemområden

Till att börja med ska sägas att Kakan är mycket duktig på många saker:

- Hon tar inte mat som trillar ner på golvet utan att vi sagt "varsågod".
- Hon äter inte ur sin egen matskål förrän vi sagt "varsågod".
- Hon har aldrig bitit någon eller visat aggression mot människor.
- Hon har ett fantastiskt tålamod med barn.
- Hon hoppar inte upp i möbler som vi sagt att hon inte får vara i, bl.a. vår säng.
- Hon är duktig på att vänta utanför butiker.

MEN i dags läge finns det ett flertal saker i Kakans beteende som behöver åtgärdas:

- Att hon är tillnärmelsevis hysterisk utomhus, när det kommer folk till oss eller om hon hör ljud som kommer från utanför lägenheten.
- Att hon drar i koppel.
- Att hon drar mot andra hundar.
- Att hon skäller mot andra hundar.
- Att hon skäller mot brevbäraren.
- Att hon skäller mot tidningsbudet (det har hänt en gång men det var kl. 5 på morgonen så det är 10 gånger så illa som om hon skällt mitt på dagen...)
- Att hon skäller mot alla ljud i trappen.
- Att hon gnäller när hon åker bil.
- Att hon gnäller om hon får vänta med någon av oss utanför en butik.
- Att hon faktiskt kissat inne två gånger de senaste dagarna...

Jag gissar att allt detta beror på hennes nervositet. Förutom de punkter som jag ställt upp här ovan visar sig hennes nervositet på andra sätt. Till exempel kan hon inte gå från en punkt till en annan i koppel utan att dra. Hon måste gå hela kopplets längd innan hon stannar vill säga. Hon stannar inte av sig själv, utan blir stannad.

Nu är bara frågan vad det är som orsakar hennes nervositet. Jag är ganska säker på att det är mitt och hennes husses sätt att vara mot henne. Usch, vad jag skäms för att det har gått så långt att hon har börjat kissa inne. Det är dags för ransakning och regelupprättande.

Detta är Kakan.

Ja, detta är vår älskade hund Kakan. Hon är en blandrashund; hälften Springer Spaniel och hälften Cocker Spaniel. Vi skaffade henne i mars 2007 då hon var 3 månader gammal och idag har hon hunnit bli hela 4 år. Till en början var hon världens snällaste hund. Hon följde med oss överallt, kom överens med alla andra hundar och betedde sig precis som man vill att en hund ska göra. När vi hade haft henne i ett år började saker och ting förändras. Jag fick ett nytt jobb och var väldigt stressad, samtidigt som vi flyttade till en ny lägenhet och ett nytt område. Kakan började skälla mot hundar, mot brevbärare och dra i koppel. Vi som hundägare blev förvånade över förändringen men var för upptagna med våra egna liv för att inse vad Kakan egentligen behövde. Vad det var, och är, vet jag fortfarande inte riktigt för då hade det inte funnits underlag för denna blogg. Vad hon med säkerhet inte behövde var en husse och en matte som började skälla på henne så fort hon gjorde minsta fel. Vi borde ha haft ett större tålamod helt enkelt och fortsatt med den positiva betingning vi uppfostrat henne med från början. Idag finns det ingen mening att ångra det förgångna, men det är dags att ta tag i problemet Kakan. För det är så det har blivit. Kakan = problem. Det måste till en förändring.