Utmaningen

Jaha, så då har några dagar gått och vad har hänt? Det är minst sagt en stor utmaning, men det visste jag ju redan innan att det skulle bli. Det som är svårast är att tygla humöret. Humöret ska räcka till så mycket. Hur dålig dag jag än har så måste jag vara stabil, lugn och trygg när jag är ute med Kakan. Det är svårt. Jag vet att det är det som är min utmaning och att det är mitt humör som antagligen gjort henne till vad hon är idag.

Jag har i alla fall tagit med mig godis ut på rundorna. Hon får bara en fem stycken bitar på en 20-minutersrunda så det handlar inte om några mängder. Jag vet att vissa påstår att hunden då lyder godiset och inte mig, men jag måste få Kakan att koncentrera sig på något för att kunna få kontakt med henne. Nu lyssnar hon i alla fall på vad jag säger. Oftast. Till exempel gnäller hon inte när hon åker hiss om hon har en godis att koncentrera sig på. Det betyder att jag inte behöver skälla på henne, vilket i sin tur betyder att jag kan behålla mitt lugn och inge trygghet. Därför använder jag godis. Jag försöker skapa en positiv spiral.

Annars jobbar jag på att få Kakan att gå bakom mig på rundorna. Det innebär ständig coaching och upprepning av kommandot "bakom". Men det verkar faktiskt som att hon blir lugnare ju längre vi går om jag är konsekvent och lugn. Det känns i alla fall positivt.

En backlash var i morse kl. 05:00 då hon återigen skulle skälla på tidningsbudet. För att inte bli vräkta är det dags att stänga in henne med oss i sovrummet på nätterna. Det är lite svårt att träna hund när man sover...